Vem styr och bestämmer över yrkesutbildningarna?

Vi går mot kommunalval. Då kan det vara på sin plats att fundera över hur man bestämmer om utbildningar som leder till ett yrke. Det kan vara på andra stadiet både som utbildning för unga och för vuxna, det kan vara i olika former av konst- och musikerutbildningar eller på yrkeshögskola. I lag om yrkesutbildning §4 anges att där ska ”arbets- och näringslivets behov beaktas” när utbildningar planeras och utvecklas. För yrkeshögskolornas del gäller det att de ska ”utföra sina uppgifter så att den samarbetar med näringslivet och det övriga arbetslivet” och ”företräda mångsidig sakkunskap om samhällslivet och om yrkeshögskolans uppgifter”.

Hur sköts detta i praktiken. Jo, främst genom att man främst utser riks- eller kommunalpolitiker till styrelserna, utgående från regional- eller partipolitiska synpunkter. Däri kan man förstås se det som positivt att politikerna ser yrkesutbildningen som så viktig att man väljer att utse ledande politiker till styrelseposterna. I en ytlig betraktelse förefaller det dock vara så att det ryms mera äldre och pensionärer i styrelserna än vad man väljer att utse unga mänskor, som ändå sannolikt har förstahandserfarenhet av hur arbetslivet kan se ut för blivande yrkesmän och –kvinnor. Yrkeshögskolorna dras med problemet att styrelserna helt domineras av ledande kommunala politiker eller högre kommunala tjänstemän. Man kan förstås konstatera att även en kommunal tjänst är ett yrke, men vårt lands största yrkeshögskola Metropolia klarar av att ha största delen av styrelsen besatt med tjänstemän. Detta är inget ovanligt utan hellre praxis på alla håll och kanter. Karikerat måste man nog då utgå från att Metropolias kärnområde verkar vara att utbilda tjänstemän eftersom man så starkt gått in för att ha olika typer av tjänstemän att representera mångsidig sakkunskap i sin styrelse.

Man måste fråga sig om styrningen av yrkesutbildningarna tas på allvar ur utbildningens synvinkel? Det kan vara att den tas på allvar ur ett kommunalpolitiskt perspektiv, men det är inte egentligen andemeningen i lagstiftningen. Yrkeshögskolorna är i dag aktiebolag, och deras verksamhet regleras av Aktiebolagslagen. I den förskrivs i § 8 att bolagets ledning skall omsorgsfullt främja bolagets intressen. Man får alltså inte främja den egna kommunens intressen på bekostnad av yrkeshögskolans behov, t.ex. vad gäller fastigheter och hyror. Det är också klart uttalat att de inte får drivas för vinstsyfte eller ge fördelar till en aktieägare. I dagsläget finns inga förutsättningar för att yrkesutbildningarna skulle kunna leverera vinster, eftersom finansieringen skurits ned så markant. Problemet är kanske hellre att delägarna, som vanligen äger fastigheterna som utbildningen använder, inte är speciellt flexibla i sitt ansvar för att anpassa sig till marknadsläge och behov. Speciellt från fastighetsägarna för köpcenter har det framkommit en vilja att ge lättnader i hyrorna nu i Corona-tider. Från de kommunala fastighetsägarna har det inte aviserats om att minska hyrorna för att ge möjlighet att stötta yrkesutbildningen, som speciellt på andra stadiet drabbats av stora svårigheter med begränsningar i gruppstorlekar och praktikmöjligheter.

Jag vill alltså betona vikten av kommunalvalet och att vi behöver få in en mera seriös bevakning av utbildningens relation till arbetslivet i styrelserna. Jag utgår då fram tanken att det kunde ge en starkare yrkesutbildning om vi hade omvända förhållanden. Större delen av styrelserna representeras av folk från olika branscher, helst med gedigen erfarenhet och vilja till aktivt arbete i styrelsen. Även i börsföretag strävan man till att reservera platser i bolagets styrelse till ägaroberoende medlemmar, i akt och mening att det har ett mervärde.

Leif Östman

den 2. viceordförande / OAJs yrkeslärarna OAO rf

Läs mera om kommunalvalet https://www.oaj.fi/sv/i-politiken/kommunalval-2021/

https://www.oaj.fi/politiikassa/kuntavaalit-2021/